Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast en enda gång! Men det kan inte bära sig i
längden förstås...?
Vågorna glittrade, soldiset stod varmt över
holmarna, men i sydost mörknade luften. Det mullrade
svagt och avlägset.
— Det står en åskby borta över Rödlögafjärden,
förklarade Bernhard. »Nu har Rödlögaborna släppt ut
sina får», sa lotsen på Svenska Högarna, när sjön gick
vit där borta. Men den byn får vi inget av. Vi kan
sitta lugna som en isåkare på julafton. Där ute kan
det blåsa, som du vet, och här också, om det kniper.
Jag har varit med en gång, då vi måste lägga kätting
över stugtaket. Det var för resten den gången gubben
Jan-Anders höll på att sugas opp genom skorstenen,
när en by gick över. Han var ju nittifem år gammal
och inte var han riktigt nykter heller, så han hade
ingen motståndskraft. Han satt alldeles bredvid spisen
och det blev ett sådant drag att han åkte in och opp
— hade jag inte fått tag i bena på honom hade han
slagit ihjäl sig mot spjället. Det var en gubbe med
virke i, skall du se! Han hade varit nykterist tills han
blev trettitvå år gammal — bara lapat mjölk och vatten
och sånt där, men sen söp han i sextifem år och var
full tre gånger om dan och blev ändå så gammal. Och
så säger en del att var sup är som en spik i ens
likkista. Jag undrar hur gubben Jan-Anders kista skulle
ha sett ut då. Jag kommer ihåg när jag var på
vinternotkalas hos gammellotsen på Harön. Prästen var
också med och råkade välta omkull brännvinsflaskan över
sikfatet.
— Jag ber om förlåtelse, sa prästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
