- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
160

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgrisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mask, ty Vestergren kunde ej luta sig ned emedan
huvudet höll på att spricka i bitar. Vi rodde ut till
ett grund och fingo ett dussin abborrpinnar, lagom
till en enkel aftonvard. Jag måste ro hem själv, ty de
båda andra voro fullständigt kraftlösa.

På bryggan stod pigan och tjöt och viftade med
förklädet.

— Grisen har blitt tokig! skrek hon.

Vi skyndade upp till stian. Redan på bryggan hade
vi hört ett underligt ljud, starkt och snörvlande,
därifrån. Det kom från grisen som låg i ett hörn av
inhägnaden och snarkade så att fönsterrutorna
i Vestergrens stuga skallrade. Han var till oigenkännlighet
berusad. Men den förödelsens styggelse han åstadkommit
under ruset var så hemsk att jag än vaknar om
nätterna när jag drömmer om den och det händer ofta.
Pigan hade stått bakom ladugårdsknuten och inte
vågat gå närmare, när grisen plötsligt höjt en
härgrymtning och i ett anfall av dåligt ölsinne kastat sig
emot en tall som på något sätt ådragit sig hans
misshag. Gnisslande av raseri började han underminera det
oskyldiga trädet mot vilket han så ofta med välbehag
skubbat sig. Det dröjde icke länge förrän det låg med
rotklyftan i vädret. Vild av framgången gav han sig
på de andra träden och sedan på de väldiga stubbarna
med samma goda resultat. Sedan började han med de
jordfasta stenarna, av vilka flera hade större volym
än han själv. Blocken flögo i luften som om de varit
korkflöten, försäkrade det ännu darrande hjonet.

Stundom reste han sig på bakbenen och uppgav
infernaliskt skärande läten så att pigan blev lomhörd,
säkert för all framtid, trodde hon. Ibland valsade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free