Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julgrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid blev grisens fängelse befriat från stenar,
träd och stubbar, det måste man säga till hans heder.
Marken var slät som en landsväg.
Vi kunde inte annat göra än att låta grisen sova
ruset av sig i lugn och ro, gingo in och drucko kaffe
i avvaktan på den fisksoppa som snart serverades av
pigan, vilken då och då föll i gråt vid tanken på det
förfärliga hon upplevat, och kröpo omedelbart efteråt
till kojs, trötta efter dagens sensationer. Berg lovade
segla mig hem så snart vi fått kaffe morgonen därpå.
Strax efter soluppgången voro vi uppe för att se
efter om grisen levde. Jag har aldrig sett ens någon
människa i ett så hemskt bakrus som grisens. Pigan
kom med de vanliga skulorna, men han såg icke åt
dem. Han satt i ett hörn med hängande huvud. Stora
tårar runno utför hans bleka kinder, ryggborsten
stodo rätt upp i luften och han skakade då och då
av rysningar.
— Tror Vestergren att han dör? frågade
tjänsteanden som nu hämtat sig något.
— Inte vet jag, svarade Vestergren. Försök bjuda
honom på lite söt mjölk, föreslog han. Hon kom med
en bunke nysilad mjölk, klev in till den sjuke, kliade
honom på ryggen och bjöd honom läckerheten.
Men då kom det riktigt mänskliga fram hos grisen.
Han vände bort huvudet och kräktes. Hans andedräkt
var icke av denna världen och Vestergren måste lägga
in en dubbel mullbänk för att icke må ännu sämre än
han redan gjorde.
— Ge’n lite av smeten igen, så ska Vestergren få
si att han kryar på sej, sade målare Berg. Vestergren
vet välan själv, hur det känns!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
