- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
178

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det största matvrak som finns i Stockholm — du kan
vara lugn för att hon inte blir rädd för det, hon bara
piggnar till — vad vill ni ha för vin? Jag har källarn
full, orörd sedan tio, femton år. Jag har allt, gammal
konjak, gammal visky, skum, gin, engelsk porter och
pale ale, vad ni vill. Å herregud, vad detta var livat!
Kommer du ihåg, Engström, när du målade skylten åt
Dumba-Lena? Ha ha! Men nu måste ni följa med ut
i köket — jag måste föreställa er för mamsell Fridell,
hon går inte av för hackor, må ni tro, umgås inte med
någon annan än mig och mopsen Adolfina, som är
dubbelt så fet som jag, därför att hon rör sig lika
lite som jag och gikt har hon med, fast hon inte
använder käppar, kräket!

Jag förklarade att jag helst icke dricker vin och att
jag aldrig äter mer än en rätt till varje måltid. Men
för ett glas pale ale vore jag tacksam.

— Du blir evigt olycklig, och vad värre är, jag blir
evigt olycklig om du inte äter av allt som sätts fram,
annars tror mamsell att du inte begriper dig på mat
och då anser hon dig som en mindervärdig person. Nu
linkar jag ut i det allra heligaste, följ med bara!

Det var ett mönsterkök och mamsellen hälsade med
stor värdighet.

— Vi skaffar två timmar senare än vanligt. Det
finns ju gravlax?

— Finns.

— För övrigt litar både jag och herrarna på
mamsell.

— När jag slår två glas, är skaffningen klar, sade
mamsellen. Sjömansspråket lät helt fantastiskt i
hennes mun. Men Skårberg ville väl ha det så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free