- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
186

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dumba-Lena inte var farlig alls utan tvärtom rakade utmärkt.
Hon klippte hår också, men lika döv för individuella
önskemål som för allt annat — om man inte
behärskade teckenspråket — klippte hon alla kort som
ryska straffångar behandlas. Men kunde man
fingerspråk eller gjorde själfulla gester och var modig, var
hon minst lika bra som vilken utlärd barberare som
helst. När jag gick på gymnasium i Härnösand — jag
tog ju aldrig studenten, som du vet — fanns där ett
dövstumt biträde hos en barberare och han såg
kanske ändå farligare ut, ty han var enögd och hade
eldmärke över halva ansiktet, men han fick varannan
morgon komma hem till domprosten och raka honom,
därför att han aldrig pratade och berättade historier, som
barberare brukade göra förr i världen, och kapten
Ruda, som förde gamla »Euphrosyne» och var en
stor härjare, brukade säga: Nej, gosse, ska man ha
äventyr med en flicka, så ska hon vara dövstum, för
då tiger hon om saken. Det ligger något i det — men
du tycker kanske att jag pratar för mycket?

— Jag har ju tiggt om ditt så kallade prat. Go on,
boy!

— Ja, du förstår — när man inte har träffat en
människa på många år! Jag har ju mina böcker
gudbevars och en gammal vän i Liverpool skickar
åtskilligt engelskt, mest om sjön, förstås, men när man
själv har seglat så mycket som jag och känner till
havet, så blir romaner långtråkiga. För resten —
romaner, tycker du om romaner?

— Nej, svarade jag sanningsenligt. Korta bitar ska
det vara.

— Men varför skriver du då aldrig om kärlek?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free