Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En snickare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han snurrade runt på stolen, reste sig upp, fnyste
och skrek, vrålade:
— Djävlar anamma!
Han såg helt vansinnig ut. Han hade ägnat sitt
ar-bete så helt åt orgelns välljud, att han glömt dess
storlek! Dörrens litenhet, fönstrens obetydliga ytor!
Hans hustru hade kommit in och hade samma
vansinne i blicken.
— Löfström, har du blitt toki?
— Ut, käring, annars skär jag huvet av dej!
Hon smet ut ungefär som en daggmask försvinner i
jorden.
— Nu ska herr Löfström försöka lugna sig! sade
jag, då han snyftande sjönk ner i ett hörn av rummet
på bädden av hyvelspån. Jag begriper ju att herr
Löfström bara tänkt på orgeln alla dessa månader och
aldrig ett ögonblick funderat över att den skall ut ur
verkstan. Jag skulle kunna ha gjort likadant...
Och nu blev jag fräck.
—... tänk nu efter själv lite! Om herr Löfström
nätt och jämnt och med stort besvär kan krypa in
genom ett fönster till en flicka, inte tänker herr
Löfström då på, hur han skall komma ut igen, om det
blir bråttom!
— Nej, det gör jag förstås inte, Det blir att ta bort
gaveln på stugan, Det blir dyrt, men alltid blir det
några riksdaler över, när bönderna har betalat orgeln,
Men si det djävliga är att jag blir utskämd och det
får inte en karl bli, De kommer hit och står och
gapar, när jag tar ner väggen och tar ut orgeln,
— Å ja, men nog har herr Löfström visat
tillräckligt att han är karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
