Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En snickare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstaterade faktum. Jag ville inte vara med — av hänsyn eller
vad man vill kalla det. Ty jag kände mig besläktad
med Löfström. När orgeln nått sin bestämmelseort,
gillats och konstnären fått sina pengar, en ganska
grov summa, som satte honom i stånd att ägna sig åt
mera invecklade uppgifter, besökte han mig och
förklarade att han inte ville ha något med min
beställning att skaffa. Och orglar skulle han aldrig göra
mer, överhuvudtaget inga musikinstrument. Han sade
att han skämdes.
— En karl får inte vara dum. Och jag har varit dum!
På mitt bord låg just en konstruktionsritning till en
isjakt. Jag hade skaffat den delvis med tanke på
träkarlen och uppfinnaren Löfström. Isen hade legat fin
ett par vintrar i rad, glanskis, härlig att segla på och
jag hade just vid den tiden fluga på den sporten.
Löfström hade aldrig sett en isjakt, men han begrep
ögonblickligen.
— Tänk att kunna segla på fin is fem, sex mil och
kanske komma upp till fyrtio knop! Det vore väl inte
dumt, sade jag.
— Jag gör aldrig några uppfinningar mer,
försäkrade han, men förbättringar kan jag göra. Låt mig se!
Och jag förklarade så gott jag kunde
konstruktionen, ty Löfström var ingen seglare, fiskade inte, kände
inte till havet.
— Det där är inte dumt, sade han, men en får vara
praktisk. Jakten ser klen ut i byggnaden — jag tror
att det måste vara fyra skridskor under den och rodret
som den femte. Jag skall göra en isjakt, för timmer
har jag, och smen i Tofta får göra skridskorna. Ge
mej ritningen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
