Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En snickare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle Löfströms jakt issättas. En stor hop folk hade
samlats vid den gamla slipen och flera voro sjömän,
som förundrade sig över segelstället och farkosten
överhuvudtaget. Jag var inte med, ty jag ville icke
bevittna Löfströms utskämning.
Satiriskt välvilliga skärgårdsbor placerade vidundret
på isen. Fem passagerare hade anmält sig. Vinden var
hård ostlig och alltså lämplig för start. Veden började
brinna i kaminen, de resande togo plats, seglen
hissades och fylldes ögonblickligen. Löfström iklädd blå
sjöpäls hukade sig ned i akterlådan och grep den
underliga rorkulten.
Men skutan rörde sig ej.
Löfström hoppade ut och försökte skjuta på, men
jakten låg som fastfrusen.
Alla jumpade ur, men då hoppade Löfström in på
sin plats, ty han skulle vid alla avgrundens makter
visa att han var uppfinnare. Jakten åkte i väg några
meter, men lydde icke rodret, körde upp i vind och
stod åter som fastlåst. I svängen föll kaminen omkull
och svart rök böljade ur skorstenen på samma gång
som Löfström trillade ur akterlådan.
Där satt han på isen och såg lågorna förtära hytten
och däcket, masten och storseglet. Han satt som
förstenad och höll sig för öronen för att slippa höra de
råa hurrarop som skallade omkring honom, medan den
rödglödgade kaminen sakta sjönk genom den ganska
tunna isen och hans stolta skapelse blev till ett åtlöje
både för Gud och människor.
Tills klockaren som också var med, men för att
bevittna snillets triumf, vågade sig fram och tog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
