Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kvällen kom Leonard Högstrand blek men
behärskad ned på Blanch’s.
— Vad går det åt dig? frågade Klingbom. Du ser
ju vattlagd ut. Har du varit drunknad?
— Jag skall supa mig full, sade Högstrand med
dov stämma.
— Nå det låter höra sig. Så talar en man. Hörde
du, Färsken, att Högis vill supa sig full?
— Mycket klok åtgärd! Har du pengar? Gott, vi
börjar med detsamma! Låt oss gå till verket med
ödmjukt sinne!
Två dagar efteråt vaknade Högstrand i sin egen
säng utan att komma ihåg hur han tillbragt de sista
dygnen. När tankarna klarnat till husbehov förnam han
att solen sken in i hans kammare. Han rusade upp ur
bädden och försökte se ut genom det lilla hålet i sitt
nirvana. Generalstaben! Arbetet! Vad fan är klockan?
Från ett knapphål i hans över en stolkarm slängda
väst dinglade vid urkedjan en klocka som han inte
kände igen. Gick den? Joho! Någon måste ha dragit
upp den. i går, men vem? Han försökte fixera blicken
på urtavlan — det var en konstig klocka! Men vad nu
då? Har jag flugan eller har jag inte?
Han slöt ögonen en lång stund och kikade sedan
försiktigt med det ena. Om inte detta är den riktiga
flugan, vet jag inte vad en fluga är.
Han doppade huvudet i det minimala tvättfatet,
tömde vattenkaraffinen, blev något vaknare och
började studera klockan igen. Det var verkligen en
egendomlig klocka. Visarna flyttade sig normalt medsols,
men urtavlan gick också, fast motsols.
Det är väl för att vinna tid! tänkte Högstrand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>