Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den romantiske luffaren föreslog att vi tillsammans
skulle göra inbrott hos den rike mannen, som var
bortrest. Gården låg öde. Jag som var smal och vig skulle
gå in i stugan genom ett vindsfönster. Luffaren skulle
resa upp brandstegen och sen fick jag sköta mig själv.
Där inne fanns en hel kista full av sedlar och
silverpengar.
Jag lät en fruktansvärd hemmalärd småländsk
svordom susa ut över mina barnaläppar och bad honom
dra så många mil in i helvete som det finns hår på
hästar i sju konungariken. Jag skulle väcka min värd,
jag skulle — ja, vad skulle jag inte allt!
Innan mitt romantiska ideal sprang sin väg, lovade
han att skära halsen av både mig och herrskapsynglet
jag drog omkring med, om jag sade ett ord om hans
förslag till någon. Han skulle passa mig och pojkarna
innan vi hunnit fram till Hällekis. Och i något slags
raseri slet han av en stor gren från det körsbärsträd
som växte vid stugknuten och var fullt av frukt, och
tog den med sig, antagligen till frukost. Och sedan
försvann han i dunklet.
Om jag säger att något brast i min unga själ den
natten, talar jag nästan sanning. Jag somnade med
bittra tårar på kinderna. Borta var romantikens
tjusning och borta min barnsliga föresats att en gång
skriva en stor roman i tre delar om en ädel
vandringsman som spelade bättre än näcken i ån hemma vid
Hults järnvägsstation och var en stor skald, vars hjärta
fått ett oläkligt sår därför att en sagolikt skön
grevedotter bedragit honom med en löjtnant vid Smålands
husarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
