- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
231

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag är verklig expert och groddblad av sympati för
kasten skjuta ännu då och då upp ur min själs mylla.

Då jag i dag står på helig ostrogotisk mark måste
jag, innan jag ingående beskriver ett par bohemtyper
som stått mig nära, förtälja om en östgöte som nära
nog uppfyllde alla rimliga anspråk på fordringar i den
vägen. Det var Fredrik Rääf i Småland, salig i
åminnelse. Han var sonson till Ydredrotten, Leonard
Fredrik Rääf och bror till kammarherre Henrik Rääf. Jag
har en gång i vittnens närvaro fått rättighet att skriva
om honom. Han sade till och med att ingenting skulle
glädja honom mera, till och med om han vore död,
och han försåg mig med stoff under de två dagar hans
bror ansåg honom lämplig som umgänge. Han var en
strålande humorist och fullständigt asocial, obändig,
äventyrlig, kvick, replikens man. Det är underligt att
den gamle Ydredrotten, detta konservatismens
urbegrepp, conservateur jusqu’à la manie, som i riksdagen
motarbetade anläggandet av järnvägar och hyste
misstro till folkskolor, sparsam, värdig, hövding till
naturen, lärd och vetenskapsman av valör, fick en sådan
sonson, en man utan förståelse för tradition, samhälle,
släktförpliktelser, men med lysande gott huvud. Som
bekant lät Ydredrotten mura en grav åt sig, där han
ligger i en järnkista och med trygg skepsis väntar på
uppståndelsen. Sonsonen, kammarherrn, min nära vän,
lät bygga ett mausoleum åt sig. När det invigts med
stor högtidlighet och man efter festmiddagen i det
vackra månskenet beundrade skapelsen från några
roddbåtar och Henrik tyckte sig märka en fläkt av
sentimentalitet trycka ned stämningen, ropade han ut
i sommarnatten:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free