Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålandsbagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började stampa i golvet. Jag höll fram en cigarr mot den
förfärlige, som genast vädrade på bockars maner och
nalkades mig försiktigt med darrande näsborrar. Jag
lockade på honom med honungslen stämma och han
grep betet med giriga läppar, Cigarren försvann. Jag
satte mig på en mjölkningspall och fortfor att bjuda,
När han förtärt tjugufem stycken, gjorde jag en paus
och slog igen locket, men denna åtgärd tycktes icke
passa honom, ty han började fnysa och stampa.
Då lufsade Janne in i ladugården.
— Han har fått tjugufem cigarrer. Ska jag
verkligen ge honom mera? Tänk, om han dör!
— Nää, Albet, han bler bara hälsesammare, ju mer
han äter. Men ja töcker att Albet ska spara resten te
jul åt’en, om han inte vell röka opp dom själv!
Nej, det ville jag inte. Jag hade inte tid att vänta,
ty det var mitt i sommaren.
— Ja, på Jannes ansvar får han väl fortsätta då!
— Tack söte snälle Albet!
Och bocken började äta igen. De sista cigarrerna
tuggade han ganska länge på och jag började redan
ångra min pojkaktighet, men då lådan var slut slickade
han dess botten. Sedan han fnysande fixerat mig en
lång stund, gick han till sin kätte, lade sig och
somnade.
Det dröjde inte länge förrän jag var god vän med
alla de stallbaggar, som förut avskytt mig.
Handlanden vid den närbelägna stationen skaffade sig en bock
som lockbete och konkurrenterna i trakten köpte
baggar av samma anledning. Provryttarna som
översvämmade Småland på den tiden funno sin stora glädje i
att bjuda djuren på cigarrer och ängdens ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
