Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svordomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oslitas om den stackars människosjälen, fast jag anser
det vara höjden av högfärdsgalenskap att påstå sig
veta något om någon av dem båda.
Vetenskapen är, då den står högst, ödmjuk och
erkänner sig icke förstå vare sig begreppet Gud eller
djävulen. Sådant överlämnar den åt den okunnighet
och det hyckleri som nu sitter i högsätet på många
ställen.
Emellertid tror jag att svordomarna avtagit — eller
rättare jag inbillar mig det. Jag hör sällan svordomar.
Detta skulle vara ett slags svar på Arbetets första
fråga.
Som svar på den andra frågan vill jag säga att man
nog tycker svordomar verka ganska oestetiska.
Däremot tror jag icke att de kunna sägas ingå som en
ingrediens i språket och såsom sådan förlorat sin
ursprungliga kraft och mening såsom till exempel det
ännu vanliga: Kors! (Guds kors) eller: Ja vars! (Vår
Herres trä, vasserra tre), alltså relikter av gamla
besvärjelser. Fast man vet ju aldrig hur uttrycket djävlar
anamma kommer att se ut om några hundra år — om
det då ännu finnes kvar. I varje fall tror jag, hoppas
jag, att rädslan för djävulen då bör ha upphört.
Däremot tror jag icke — som svar på Arbetets tredje
fråga — att man »genom organisatoriska åtgärder i
stil med folkskollärarnas initiativ» kan avskaffa
svordomarna.
Man kan ju stipulera ofantliga böter för svärjare.
Man kan arkebusera dem — men är något vunnet
därmed?
Jo, precis lika mycket som den svärjarsjäl
förändrade sig, om vilken jag skrev för något år sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
