- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
296

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen från Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den nya godtemplarorden. Den fanns i de flesta
religiösa husapotek och konsumerades i massor.

Skillnaden mellan samhällsklasserna var mycket
noga utstakad, och bönderna hade sin aristokrati, som
en torpare ej ostraffat trampade på tårna. En
bonderiksdagsman på den tiden var en verklig pamp, en
häradsdomare var en toppfigur, en nämndeman krävde
stor vördnad och fick den. Kyrkvärdarna, som hade
nyckeln till kyrkkistan, framburo vin och oblater till
nattvardsbordet och satte upp psalmnummerna, voro
omgivna av en högt lysande gloria, som närmade sig
prästens i skenets intensitet. Deras ämbete var
språngbrädet till högre befattningar och eftersträvades
målmedvetet av burgnare bönder, eller kanske ännu mera
av deras hustrur, ty en körkevärdsmor gick sannerligen
ej av för hackor. Till och med skolmästarns fru sågs
över axeln av en sådan primadonna. Jag erinrar mig
en bonde hemma i Hults socken, som länge giljat till
detta höga ämbete och slutligen nådde sitt mål. Hans
första åtgärd var att resa in till stan och köpa de
sista dagarnas högsta skrik: gummigaloscher. Men om
någon tror att han använde dessa till det bruk de voro
avsedda för misstar han sig grundligt. Varje söndag
gick han till kyrkan med dyrgriparna insvepta i en
snusnäsduk och förvarade i en korg, den han med
värdighet bar in i vapenhuset, där han satte dem på sig
för att sedan långsamt skrida fram till sin bänk. Det
blänkte och blixtrade om hans jätteklövar. Och aldrig
kommo galoscherna i beröring med jordens rysliga
smuts. Ty de skulle symbolisera hans nära förbindelse
med Klerus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free