Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen från Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på båda sidor om dörren. Snart var rasten slut, och
krigsstillestånd måste enligt naturens lag — eller
åtminstone skollagen — inträda.
Plötsligt tystnade bullret i korridoren. Den fruktade
»Snita», i avskytt minne bevarad av generationer
Eksjöpojkar på grund av sin lågsinnade själ, sin
mannamån och övriga ruskiga egenskaper, kom uppför
trappan i avsikt att träffa femte klassens kustos.
Småpojkarna lämnade motvilligt plats.
— Öppna! skrek Snita med avskyvärd stämma.
— I helvete! dånade det unisont inifrån.
— Öppna genast! Det är adjunkten W.
— Försök inte! Han pratar inte som en gammal
käring som du, som försöker härma’n.
Snita blev vild.
— Öppna, annars går jag efter rektor.
Långsamt öppnades dörren — en kvarts tum, en
halv tum, och ut sträcktes eldgaffeln, vilken Snita
grep tag i med båda händerna för att använda den
som hävstång och bryta sig in.
Men det skulle han aldrig ha gjort. Med en ryslig
förbannelse släppte han den. Skinnslamsor krullade
sig på dess violetta yta, och en doft av stekt fläsk
spred sig i korridoren.
Det blev en hemsk historia med rektorsförhör och
mera sådant. Men femte klassen höll ihop. Ingen visste
vem som glödgat eldgaffeln och sträckt ut den.
Hela klassen fick nedsatt sedebetyg.
Sadismen måtte ha varit vanlig bland dessa
förtorkade, omänskliga original. De ville plåga och håna.
Min sagesman berättade att en av lärarna en gång
plötsligt rusade på honom, borrade in sina fingrar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
