Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en inbillningens oro, som för tidigt och
för odeladt närer känslo- och sinneslif.
Det förefaller mig som om barn, hvilka i
sin nöjesläsning kunde finna behag i
realare element — naturvetenskapliga framför
allt —, skulle kunna frälsas från åtskillig
obillighet gent emot tillvaron och genom
en från början till instinkt öfvergången
respekt för verklighet och proportioner
kunna förvärfva något af den visa glädje
vid det närliggande, som är all lyckas
hemlighet.
När jag blickar tillbaka på den
nyckfulla massa af skönlitteratur, jag slukade
allt från de första skolåren, står ett område
dock ännu för mig som särskildt kärt och
fridlyst, ett slag af vitterhet, som synes
mig nu vara alltför mycket fjärmadt från
de uppväxande. Jag menar därmed vår äldre
svenska poesi allt ifrån 1800 talets början,
ty det förståndskyliga 1700-talet tilltalar
näppeligen barnet. Jag läste vår
romantiska poesi tidigt och med en
utomordentlig förtjusning, och det icke blott de
allra ryktbaraste verken, men äfven många
andra. Därför är det också med förundran
jag numera ser, hur litet äfven speciellt
litterärt intresserade ungdomar känna till
vår äldre diktning. Verk som Fritjofs saga,
Axel, Geijers nordiska sånger, Afzelii
Folkvisesamling, Lycksalighetens ö, Wladimir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
