- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
220

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hoppningar, är han nära att gråta i raseri. Men det
rubbar icke spelets gång; man skrattar åt den förbittrade
korporalen, blandar ånyo och ger, och så godt han kan
får han svälja förtreten. Att detta icke sker med ens kan
man sluta af det följande, ty då någon straxt efter begär
att få se ett föregående spel, är det Mollberg, som sätter
sig deremot med ett: ”Nej, stor tack! förlåt, jag ber.”

Men hur upptagen Fredman än är af korten, glömmer
han icke derföre att bringa skönheten sin hyllning. Det
på barmens vågor gungande perlband, som pryder Ullas
hals, fängslar hans blick, och då vid gifningen hennes
vackra juvelprydda hand skymtar fram bländ korten, kan
han icke underlåta att högt gifva sin förtjusning luft; hans
ömma känslor vakna:

”Fröjas nöjen
Käns ibland.”

Dock plötsligt kommer han att kasta en blick ut genom
fönstret, och åsynen af den herrliga taflan, han der ser
utbredd, tränger allt annat i bakgrunden. På hans
uppmaning :

”Men, mitt herskap, titta ut,

Öppna fönstret en minut:”

lemnq. äfven de andra spelbordet och störta fram till
fönstret. Plötsligheten i detta afbrott är af oförliknelig
verkan. Landskapets herrlighet öfverväldigar dem med ens,
och de förgäta för ett ögonblick den förströelse, som nyss
helt och hållet upptog dem. Kraftigare kunde icke deras
emottaglighet för naturskönheten målas. Ett rörligt lif
utvecklar sig på det isfält, som betäcker segelleden;
slädar ila vid aftonens inbrott i korsande rigtningar från och
till den stolta hufvudstaden. Månen lyser mildt, stjernan
tindrar från det blå, och fast vattnet fryser skarpt,
tyckes dock det i naturen rådande lugn mildra köldens
skärpa (”Vintrens skärpa tycks bortrinna och försvinna
hvar minut”).

Huru Bellman vet att inlägga en tanke eller rättare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free