Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra, slutomqvädet i versen, hvilket vill
framhålla den kärleksfulla försoningen, som synderskan
slutligen vinner, är det redan nämnda:
”Allt under linden gröna.”
Någon gång förekomma apélagård som benämning på
trädgård; äfven apelagren omnämnes.
Från skogen och lunden låna visorna ofta sina
bilder, äfven som dit ofta händelsen förlägges. Gerna
fäster man sig vid de förändringar, dem
årstidernas växling åstadkommer i skogens utseende, och i
dem afspeglar det sorgsna eller det hoppfulla sinnet
sin stämning. Så möta oss ofta sådana omqväden
som: ”Skogen ståndar i blomster,” ”Men alla äro de
löfven gröna i skogen;” ”Han kommer väl igen, då
skogen ståndar löfgrön,” eller ock: ”1 fallen ned
löfven af alla gröna skogar.” — Icke heller här påträffa
vi några utförliga beskrifningar; ”i lunden,” ”i skogen”
är tillräckligt sagdt. Skall skogens storlek
åskådliggöras, sker det genom epiteterna ”tolfmila,”
”tretti-mila;” och vill sångaren framställa skogen som den
aflägsna, hemlighetsfulla skådeplatsen för en sorglig
tilldragelse, kallas den helt enkelt: ”skogen, den blå,”
liksom det aflägsna berget kallas ”berget blå.”
Sjöstranden med dess hvita sand bildar äfven
ofta handlingens skådeplats, såsom synes af många
visor.
Bland fåglar är det isynnerhet sångfåglen, som i
visorna spelar en roll. Ofta nämnes blott fåglen som
sjungande, utan att dess namn angifves.
”Men fåglen han sjunger i skogen,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
