- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
33

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för vemod och tungsinnighet, vanlig hos alla djupare
karakterer i norden”, och hvilket icke står i s1#id med
det lefnadsglada och finska i nationallynnet, utan gifver
åt det samma mera intensitet och spänstighet. Detta
grubblande, denna tungsinthet är ett element, som för
den ursprungliga sagan är fullkomligt främmande, och
det är dessutom af en så genomgripande beskaffenhet,
att det nästan alldeles omgestaltat sagan och ingjutit
i den en ny anda. Det kan derföre icke förundra, att
Tegnér kände sig lockad att först pröfva sina krafter
på den del af dikten, der denna omgestaltning
förnämligast eger rum, och då detta inträffar med just den
sista delen, så finna vi deri orsaken till det förut
anmärkta förhållande, att skalden skref och offentliggjorde
först de sista romanserna af dikten.

Skärskådandet af Frithiofs karakter förer oss, efter
skaldens egen anvisning, lättast in uti diktens eget
väsende.

Redan i den första romansens teckning af hjeltens
barndom och tidigaste ynglingaår finna vi antydda de
förnämsta dragen af den sedan sig utvecklande
karak-teren. Det djerfva mod, för hvilket faran icke finnes
till, och hvilket hela dikten igenom utmärker Frithiof,
spåra vi redan hos gossen, som plundrar örnens bo och
ungar, ej mindre än hos ynglingen, som, bröst mot
bröst, kämpar mot björnen. — Redan under sina läroår
säger Frithiof till sin fosterfar:

— ”verlden hör den frie till.

Hvad lyckan bröt kan hon försona,

Och hoppet bär en konungs krona”.

Med samma friska, glada förtröstan stormar han sedan
in i lifvet, utan misstro till sin kraft, ja icke ens tilL

Ljunggren, Smärre Skrifter. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free