- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
177

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lon ofta förrådde ett visst sväfvande i teckningen, en
viss svaghet i konturerna. Känslan var den sträng,
hon oftast och lyckligast anslog, men fantasi egde
hon dock i icke obetydlig grad, och denna för ingen
del jordbunden, utan snarare för mycket sväfvande i
etern. Såsom de bästa stycken i samlingen utmärkte
han Christophorus, Midsommar sdrömmen, Lärhan,
Fal-Jcen, I en Jorsalafarares stambok, Farmors porträtt,
Mimmis porträtt. Efter utgifvandet af dessa dikter
erhöll Euphrosyne 1829 af Svenska Akademien,, såsom
tecken af dess aktning, akademiens mindre
skådepenning i guld. Det var första gången denna bortgafs utom
iäflingen.

Under de närmaste åren aftog Euphrosynes
produktivitet. År 1831 offentliggjorde hon i Mellins
”Vinterblommor” fyra dikter, bland hvilka en benämndes
Ero-tikon. Ett närgånget,men icke alldeles oberättigadt,skämt
i ”Aftonbladet” öfver tvenne strofer i detta stycke bragte
henne utom sig af sorg och förbittring. Hon skref till
Dahlgren:

”Ledsen, förstörd till själ, lynne och kropp, måste
jag skrifva till dig, liksom jag hos en god vän skulle
söka skydd mot mig sjelf och den förbannelse, som
notarien Hierta utgjutit öfver mitt nyår. Hvad har
jag gjort honom? Aldrig i min lefnad skrifvit ett
kränkande ord öfver någon menniska, och likväl skall
jag lida helvetets plågor genom andras djefvulskap.” ....

Hon yttrar vidare om Hierta: ”Såg han den
grämelse, som förtär min själ och min hela varelse, skulle
han sucka ett ve öfver sig sjelf och sin lättsinnighet.
Låt Hierta se, huru han sårat en oskyldig varelse, som
icke kan försvara sig, och kan han då glädjas, så är

Ljunggren, Smärre Skrifter. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free