- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
9

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flere tänkte som Stenhammar; men å andra sidan
funnos ock de, hvilka ansågo förtjeusterna vida
öfver-väga bristerna, och till dem hörde den gamle
Gyllenborg. Så förklarade han i en biljett till Rosenstein,
att utlåtelsen, det ett poem borde vara blandadt med
filosofiska reflexioner, vore "icke nog juste och i
synnerhet vådlig att i akademiens namn låta utgå"; och
han tilläde: "utom hundradetals äldre ryktbara poemer,
i hvilka ej den ringaste filosofi varit i fråga, finnes ej
heller något det ringaste spår deraf i det nu prisade
poemet Atis och Camilla, uppfyldt med målningar och
sentiments, och som eriort tillfyllest för dess förtienta
odödlighet".

Den 27 November sammanträdde akademien för
att fålla utslaget. Granskarne hade några välvilliga
ord för n:o 2 och n:o 9; men förklarade samfåldt, att
ingen annan skrift, än n:o 3, kunde ifrågasättas till
belöning; men denna, "som syntes vara af en förfat.
tare med verkligt snille, afvek likväl i så betydlig
måtto från den antagna smaken^ att den svårligen utan
rättelser kunde belönas". Rosenstein hemstälde, om

låtandet om Franzén återgifves med blott dessa ord: ”Ponera
ock att Franzén vore auktorn, så är han ej mer auktorn till
”Menniskans anlete”. — CygNjEUS yttrar med anledning af detta
bref: rNär man ser så skrämmande farhågor yttras inom sjelfva
akademiens sköte af en Kellgrens lärjunge, känner man sig
ännu mera uppmanad att göra rättvisa åt akademiens pluralitet,
som oaktadt alla betänkligheter, äfven den ej kunde afvärja,
likväl eg de tillräckligt både omdöme och mod att bespara
akademien skandalen att hafva underkänt det mest poetiska stycke
— knappt Tegnérs ”Svea” undantaget — som någonsin blifvit
underkastadt dess ompröfning” (s. o. s. 24).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free