- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
164

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Derpå svarade prins Oscar:

”Du skildrar en herrlig tid. Skönt vore det, att få
se grundvalen lagd till ett sådant tempel. Bibehåll dessa
åsigter, lef och verka i denna anda. Jag hyser det hopp,
att du skall blifva en af dem, som arbeta på denna
tempelbyggnad. Blif hvad du kan, dig sjelf och det sköna
trogen. Jag skall följa dig med mitt deltagande och mina
önskningar. Bered dig nu till resan med gladt mod: flyg
ut, som ett bi, på fria vingar öfver den sydliga naturens
blommor, och kom hem igen med gyllne frukter. Farväl!”

Upptagen af dessa planer, fången i dessa
drömmar, anträdde skalden strax derefter, den 1 Juli 1827,
sin utrikes resa. ”På fria vingar” flög han mot södem
och upplefde der sälla, sköna dagar. Men innan de
två åren voro tillända! upna, fann han sig plötsligen utan
tillgångar. På ett besök i Paris var icke numera att
tänka. Under nöd och bekymmer, medelst lån och
tillfälligt understöd af landsmän, släpade han sig hem,
från stad till stad, och i September 1829 anlände han
till fosterlandet, skuldsatt och nedslagen.

Hans närmaste omsorg blef att fullgöra sina
förbindelser till långifvarne. För detta ändamåls
vinnande, som ock för sin dagliga bergning, var hän
uteslutande hänvisad till sin penna; ty för
embetsman-nabänan tycktes han icke hafva varit skapad. Han
började nu att ordna och uppteckna sina erinringar
från resan, och 1831 utgaf han första delen af sina
”Minnen från Södern.” Dessa minnen voro honom på
samma gång en tröst och en plåga. En tröst: ty de
ledde hans tankar åter till de nejder, åt hvilka hans
håg trånande stod, och der hans fantasi kände sig
mera hemmastadd, än bland nordens isar. En plåga:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free