Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväxlande åtföljd av tvenne jämnåriga gossar. Tillfrågad,
vilka de voro, svarade hon: »Den ene är min fästman, honom
kommer jag att gifta mig med». Och den andre? »Åh, det
är min sista kärlek, han skall kanske en gång i tiden bli
vännen i huset». Hon hade tydligen redan fått in begreppet
»ménage à trois» i sin outvecklade lilla flickhjärna — tack
vare biografbesöken och kanske dålig lektyr. En annan historia
från samma håll är icke mindre lärorik. En lärare gav sina
elever den uppgiften att beskriva sina intryck från en
biografföreställning. En tolvårig gosse anmärkte då: »Å, ni vill ju
bara veta, hur pass fördärvade vi äro».
Man invänder kanske, att det rådde helt andra förhållanden
i Tyskland än här. Och det är ju sant. Åtminstone under
tiden närmast före biografcensurens återinförande funnos
biografer spridda över så gott som hela Tyskland, där de
krassaste och osmakligaste scener uppfördes, men där publiken
dock till 90% utgjordes av barn. Man kan förstå, vilken
fruktsättning det skall bli av ett sådant utsäde, och
verkningarna komma att sträcka sig vida utöver det egna landets
råmärken. Vi böra sålunda icke alltför mycket invagga oss
i säkerhet, även om vi ha det bättre än i andra länder.
Episoden från Brunkebergsteatern, ehuru i och för sig kanske
obetydlig, är icke den enda, som talar sitt varnande språk.
På en av våra biografteatrar på Drottninggatan gavs för
något år sedan d’Annunzios drama »Cabiria». En av styckets
hjältinnor försvinner i erotisk högstämning med sin älskare
bakom ett förhänge. Då hon efter en stund kallas ut, visar
hon nätt och jämt så mycket av sin kropp bakom förhänget,
att publiken får klart för sig, att hon nu är naken. Man
hade då ett lärorikt tillfälle att konstatera, hur sådana barn,
som leva under inneboendesystemets verkningar, uppfatta
innebörden av raffinerade framställningar som denna, och man
förvånas alldeles icke över att flickor i slynåldern, uppväxta
under — låtom oss säga flitigt njutande av dylik och liknande
andlig kost, sådan den exempelvis bjudes också å vissa teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
