Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6 —
för misstroende och aldrig lyckats få sina
anspråk erkända. Man har i dem sett en lägre
form af tänkande, godtyckligt och mindre
skoladt, mera kvinnligt och ologiskt, träffsäkert
måhända någon gång, men i alla fall oberäkneligt.
Och framför allt, man har i intuitionen sett mera
ett utslag af känslan än af tanken. ”Ty det
synes vara en karakter som alltid förenar sig med
det intuitiva vetandet, att det är åtföljdt af känsla
och stämning, äfven för Spinoza, den kalla
tankens man, är detta vetande af tredje ordningen
själens yttersta åtrå och dess salighet. Och det
finnes filosofer, för hvilka det högsta
kunskapsorganet rent af sammanfaller med känslan,
liksom det för det allmänna medvetandet står så,
som om känslan, i det hon med sin längtan
pekar hän emot i vårt väsen rotade behof,
också i vissa fall instinktivt kan vägleda oss,
där tanken står stilla.
Det intuitiva vetandet har i själfva verket
just de egenskaper som vi anse utmärka den
ästetiska åskådningen, och det värde man i
allmänhet tillerkänner det är i första rummet ett
lust-värde och först i andra rummet ett teoretiskt
värde, af en lägre ordning än det diskursiva
vetandets. I intuitionen har själen sin hvila och
fröjd, medan den för en stund böjer åt sidan
från den stig som tanken mödosamt tränger sig
fram på — en utomordentlig innebörd kan en
dylik stund hafva, men tanken skrider därunder
icke öfver sin gamla gräns, och det är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
