Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
ligger under allt begär efter lycka, äfven efter
lyckan i dess lägsta omklädnader, till sist skulle
vara något slags filosofisk drift, en längtan efter
att lägga af oss all dvala, att befrias från den
drömvärld hvari vi dväljas, att se dimmorna kring
oss skingras, känna ögat klarna, med ett ord
vakna! — att genom något intryck nå ända in
till den lilla punkt som är vårt jag, att känna
någon rörelse i själfva denna kärna af vår
människa, få den att gifva lifstecken från sig, pressa
af den något ord, höra något slags klang från
den, känna den lefva; — om all vår åtrå är att
/ö7nimma oss själfva så klart och fullt som möjligt,
att känna oss i mångfaldig och intensiv
rapport till tillvaron, att andligen lefva med hvarje
del af vår själ, så att hon vidgar sig till att i
en amor tatellectualis, som Spinoza skulle säga,
omfatta allt; ty hvarje själ har en längtan till
allt, och hvarje del af tillvaron är en del af henne
själf och hör henne till så innerligt, som hennes
minnen höra henne till, och när någon del glider
undan och blifver borta för själen, så är det ett
minne som dör och en punkt i själen där lifvet
vissnar; — om det är så, skulle det då vara
underligt, att den som kan förhjälpa oss till att
bevara denna rapport till det hela och hålla de
föreställningar, som bilda vårt lifsinnehåll,
aktualiserade, får vår själ att vibrera, och att vi i
hans konst af instinkt ana en dyrbar gåfva?
På denna fyllighet och rikedom, som
diktningen har i jämförelse med vetenskapen, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
