Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— H3 —
högsta stegringen af vår tankekraft, en
öfverspänning 1i själfva verket af denna, som icke kan
vara annat än momentan.
Skulle icke de frågor, som filosofien handskas
med, också kräfva för sin lösning denna
ytterliga ansträngning af tanken, som ligger 1i
intuitionen, reflexionens höjande till en så ovanlig
grad, att den icke är sig längre lik utan får
annat namn? Ty hvad är intuitionen annat än
reflexionen, när denna lyckas i sin ansats?
Det förefaller mig, som om det förhölle sig
med de vetenskapliga spörsmålen på alldeles
samma sätt, som med det privata lifvets
afgöranden, att nämligen några af dem kunna
förklaras och lösas mera mekaniskt, emedan det
material som de behandla, städse är tillgängligt
och möjligt att fasthålla, så att samlandet däraf
kan gå steg för steg och fortsättas den ena dagen
där det slöts den andra, och af den ena
personen där det lämnades af den andra; medan
däremot somliga frågor icke kunna lösas på
detta sätt, därför att de äro mera komplicerade
och de olika faktorerna icke stå till att på det
sättet samla och öfverräkna, icke stå till att
hålla kvar så att man kan registrera dem i all
ro, utan det endast är i flyktiga momenter som
tanken kan med cen yttersta ansträngning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
