- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
78

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvem der i tankar sänkt med smärtans blickar står?
I plågors vinternatt, se blomman af hans vår!
Förlorad . . . fasan vild uti hans själ sig sprider,
Der med den tryckta dygd det djerfva brottet strider.
Förgäfves hungern vill den rodnad plåna ut,
Som utaf oskuld sprids vid hvarje fegt beslut.
Ack, för hans blickar nu den svultna modern sväfvar!
Men trots naturens röst det rena hjertat bäfvar.
Dock, när hos dygden qval, hos lasten fröjd han ser,
Då ... ack! ett steg bedrar . . . se’n frukta tusen fler.
Djerfs till en afgrund du en brådstört tillflykt taga?
Ack! hoppas aldrig mer att dig ur djupet draga.
Och då i jämmerns sköt din oskuld hamnar sig,
Fins väl bland menskor en, sorn skulle ömka dig?
Låt ödet öfver dig de döfva åskor kalla:
Med dygden i din sjal skall du med seger falla.

Du, som i lustars famn ej nån’sin skåda fått
Den branta, trånga väg imellan nöd och brott!
Med orördt bröst du ser den ångerqvalde gråta:
Om ingen svaghet fans, hur kunde Gud förlåta?
Barbar! hur ofta du en dödlig straffa plär
För fel, som att begå för känslolös du är.
Ack! då till menskans qval sig jord och himmel para,
Skall ej sin likes tröst, skall hon dess marter vara?

I, som förtviflade blott långa plågor sen!

Ack! lyften ögat upp, er skyddsgud nalkas re’n.

Den kung, uti hvars spår Europa lagrar kastar,

Flyr trenne rikens prakt, och till er frälsning hastar;

Flyr utur nöjets sköt till djupet af er graf. . .

Så Gud vid uslas rop sin himmel öfvergaf.

När från sin silfvertron, hvars fot på isberg hvilar,

Kring hvilken molnen hvälfs af nordanvädrens ilar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free