Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen. Skaldestycke - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Företal.
Det har smickrat mig, hvarför skulle jag ej säga det?
oändligen har det smickrat mig, att på den stolte
brittens språk se tvänne af mina arbeten öfversatta.
Fransmannen och en Germaniens skald hafva visat Året 1783
samma heder. Medea torde i London vara uppförd; och
hade hon säkert i mitt fädernesland njutit en lika ära,
om ej, bland andra stora fel, hon äfven på titel-bladet
röjt det grufliga, att ega mig till författare.
Det skaldestycke, jag nu åt läsaren öfverlemnar, blir
utan tvifvel det sista af min hand. Nog förföljd och nog
olycklig, hastar jag till okända öden bland ett främmande
folk. Måtte mitt minne blifva dem kärt, som jag älskar:
och förvärfvar mig detta skaldestycke en enda vän, så
skola gerna lagrar och prismedaljer i hagelskurar få
strömma öfver alla dem, som sätta så mycket värde på
att vinna det jag hvarken sökt eller önskar.
Långt ifrån att vilja ifra mot religionens helgade
stadgar, bekänner jag, att i detta skaldestycke förekomma
meningar, hvilka mera härleda sig från ett för menniskors
väl brinnande hjerta, än från den dyrkan jag är skyldig
de oss uppenbarade guddomliga sanningar.
Hellre, än att med domens hämnande åska ljunga,
har det förtjust mig, att föreställa menniskoslägtets
försonare i de hänryckande ögonblick, då han förlåter den
irrande, och öppnar för den dygdige hedningen sin famn.
– Är detta fel, så svarar jag endast inför den, hvilken
sjelf ingjutit känslor i mitt hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
