Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Messias unnar dem en bön vid lifvets slut,
Och odelt gjutes hon om nåd för barnen ut.
Du, som i farans stund på andras räddning tänker,
Har himlen större fröjd, än dig ditt hjerta skänker?
Men svärdet flammar fram, och dödens engel -hör!
Kring varelsernas fält utropar: Dön! - Allt dör;
Än höjes lien upp . . . hon fälles - tiden stupar,
I evighetens svall med minnet sig fördjupar.
Kring allt en tystnad rår, som i det ögonblick,
När Gud, att skapa allt, den första tanken fick.
Men dödens engel upp i domens töcknar sväfvar,
Förkunnar jordens lott, och för sitt öde bäfvar.
Helig är herren! Halleluja!
Domaren blickar kring himlarna!
Och som en flod för hans fötter de strömma.
Allmakten tyckes sin källa uttömma,
Att i hans spår gjuta stjernorna.
Då i din klarhet, o herre! de svalla,
Och för ditt lof du gränser ej satt:
Låt af din klädnad en skugga ock falla
Ner i den eviga dödens natt.
Du, som ur henne skall menniskor kalla,
Glöm ej din död uppå Golgata.
Domaren blickar kring himlarna.
Honom tillbedja de alla! ack! alla.
Helig är herren! Halleluja!
Ee’n knäböjd Eafael på majestätet ser,
Och harpan dignar stum på fälda vingar ner.
Med lifvets Öppna bok, vid domarns vink, han hastar
Framför den ljungelds vagn, som stjernor kring sig
kastar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>