Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Julia, hur ömt! i minnet kallar åter
Den kärlek, Rousseau än i englars famn begråter.
Kom, klagande Comminge! i skuggan af de träd,
Der obeslöjad går din trogna Adelaide,
I denna myrtendal sig klostrets hvalf påminner,
Och rädd i sanden ser, och der sitt namn hon finner.
Hur ljuf den ängslan är, som kärlek hjertat gör!
Men denna eld, så stark, för lyckans vindar dör.
Ack! då i tvänne bröst en evig låga brunnit,
Har ödet skilt dem åt, förr’n de sin önskan vunnit.
Hvem, vädrens hvining lik, ur glömskans öken far,
Med lidelsernas eld i hemska blickar qvar?
Du hop, i hvilkens själ sitt ljus förnuftet släckte,
Än kärlek utan hopp en ursint känsla väckte,
Och än dig härjat ha förtviflan, mäktig, vild,
Förlusten af en vän, en framtid, nattens bild.
Ju flera känslor sig i hjertat rymma hunnit,
Ju flera himlar ock i skaparns sköt det funnit.
Hvart flyr jag? . . . Mörkrets djup! och eld, och brak,
och dam!
Ur helvetet en sjö af plågor svallar fram.
Se domarns tordöns-svärd . .. och hvilken skara rasar,
Att uti evighet ... i evighet? - jag fasar . . .
Försonare? . . . Hvad qval! ... se de fördömda, se
Kring hämdens ljungelds-tron i marter krälande!
En plågoande främst med hoppets fackla sväfvar,
Då lömsk i deras spår förtviflan osedd bäfvar.
Hvad fröjd vid hoppets sken! - Strax syns ej facklan
mer,
Förtviflan rusar fram, och plågoanden ler.
Monark! för tron och makt, hvad dock ditt öde blifvit,
Du, som med blodig hand åt bödlar bilan gifvit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
