Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Att nu i Jasons famn Kreusa slumra får!
I Jasons? . . . Gudar! . . . hon!
(Medea kastar sig på en gräsvall.)
Rodope.
Det hjerta, som att hämnas
Med dödens pilar rustadt var,
Det åt sin forna ömhet lemnas!
Medea.
Nej! Jason är ej född barbar;
Den blir ej känslolös, som en gång älskat har.
Nej! påstå ej, Kodope! det står i hans förmåga,
Att utan tårar se min plåga.
Jag ingen kärlek . . . ack! jag ömkan blott begär.
Hvad! Jasons ömkan? Jag? . . . Hur jag förnedrad är!
Rodope! jag honom sjelf till dessa fält vill bringa,
Då, utaf drömmar tjust, han än skall skåda mig.
Nog kan Medea haf och luft och väder tvinga:
Månn’ hon ej tvinga kan hans bröst att älska sig?
Du sömnens Gud! som sakta viftar
En vallmos pust der tystna’n rår,
Till tron en herdes koja skiftar,
Och gör att hjertat njuta får,
Då hoppet sjelf förtvifladt står;
Gå snart, att Jasons själ förvirra!
Res här ditt dunkla tempel opp!
Låt drömmar kring ditt altar irra,
Men omgif det med ömma hopp!
Drömmar! uppå matta vindar
Sänken Jason i mitt sköt!
Kärlek! under dessa lindar
Våra första blickar möt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
