Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Andra akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Sjette scenen.
Medea.
Fasans natt mitt Öga höljer,
Hämden ryter i mitt bröst;
Månen vid dess hesa röst
Uti moln sitt hufvud döljer.
Mig en svartsjuk kärlek följer.
Med en het och grumlig våg
Styx den sista ömhet släcker,
Hvilken dold i hjertat låg.
Hemska natt, som mig betäcker,
Med din fasa på mig fall!
Men ack! Medea, håll! I dessa dystra trakter
Du hämdens andar mana skall. ..
Låt lågan flamma ut!
(Hon går häftigt kring teatern.}
I herrsken i mitt bröst,
Megära, Hekate! o grymma afgrundsmakter! . . .
Mord! spöken! samvetsagg! ack! hören nu min röst!
Du svarta Stygis strand, der alla fasor svalla,
Som brusar af det gift, i evighet förtär!
Det ett bedraget hjerta är,
Som vågar på er styrka kalla.
Medea, gäckad med en grymhet förr ej nämd,
Hör, afgrund! hennes skri: hon ropar hämd! hämd!
hämd!
(En stark jordbäfning skakar hela parken. Jorden kastar
opp eld, och åskan går.}
Jag är hörd! sjung triumf! se åskviggar ljunga!
Jorden spyr eld! dess grundvalar gunga!
Hon ryter! hon öppnas! jag Hekate ser!
Lidner. Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
