Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Andra akten - Elfte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Hon villigt undergår ett hämdfullt raseri.
Men vågar jag ännu ditt modersbröst anropa,
Ack! låt ej mina barn din vredes verktyg bli:
Du kan ju furier befalla?
Med dessa ögonkast så vildt ej hämnas dig!
Jag måste, mina barn, på eder ömkan kalla;
Jag älskar er så ömt: ack! ömmen ock for mig!
I sen en tröstlös mor; med edra späda tårar,
Ack! släcken ut det qval, så grymt mitt hjerta sårar!
Förbarmen er och fly n! Medea er besvär;
Hvar blick från er en dolk, hvar dolk en ljungeld är.
Du grymma mor! håll upp hvad kan mitt qval dig
båta?
Håll upp! hvi blef du mor, om du ej kan förlåta?
Nej, fåfängt! Ingen nåd . . . Men hvad! jag hör mitt
namn?
I detta plågors djup, hvem vinkar? hvilken hamn?
En oförsonlig mor!. . . Fly! gudar! hur jag lider . . .
Hvad! håll! mot mina barn med glödda dolkar
skrider . . .
Hvad vill du dem ? . .. För sent!
(Hon svimmar åter^
(Jufter någon tystnad?)
Flyn, spöken! ur min famn . . .
O flyn ej, mina barn! ... Er blick mig återför . . .
Den äldste.
Min ömma mor!
Medea.
Ja, gråt! din mor du gråta bör.
Att hon är mor, är allt hvad hon sig sansa hinner.
(Medea reser sig upp.}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>