Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Tredje akten - Femte scenen - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Men jag är mor! ... en mor bör vara svag. . . .
. . . Fördöm din födslodag!
Den Yngste.
Ack! vredgas du på mig?
Medea.
O mina barn! mitt hjerta
Ej eger mer, än tvänne känslor qvar:
En är för er, den andra för min smärta.
Jag flyr, och vänder om, ett steg ur templet tar:
Du är det, o natur! som mig tillbaka drar.
Da, vänskap, som dock skugga är
Utaf den starka ömhets låga,
För sina barn en moder bär!
Du ofta känt hvad gruflig plåga,
Som skilnad väcker i ett bröst;
Du vet hur upprördt hjertat svallar,
Vid vänners brutna afskedsröst;
Din känsla jag till vittne kallar!
På dessa späda blickar se!
Kan jag, då deras tårar rinna . . .
Ack nej! den vildaste tigrinna
Förmådde er ej öfverge.
Barnen.
Ömmaste mor!
Sjette scenen.
Medea. Hennes söner. Rodope.
Hoåope.
O, I gudar! hvad plåga!
Prinsessa! ... Korinth! hvad jämmer, hvad nöd!
Lidner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
