Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medea. Opera i tre akter - Tredje akten - Sjette scenen - Sjunde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163-
En prins uti hvars vård ett folk skall lemna sig,
Det första ord han lär, bor blifva: »jag förlåter)).
Medea.
Se, hvilka anletsdrag han af sin fader bär!
(Hon fattar i sin älste son med häftighet.)
Hur vågar du på mig förrädarns blickar kasta?
Eodope ! från mina ögon hasta!
Min anda gift och död min uppsyn är.
(Rodope flyr.)
Sjunde scenen.
Medea. Hennes söner.
Medea.
Ja! utbryt, olycksmoln! Låt ur ditt sköte ljunga
Den vigge, aldrig än en hämdegud sågs slunga!
Med uppror, stormars tjut och sjöars raseri,
Förkunna, o natur! så långt ditt välde räcker,
Att detta ögonblick skall hämden helgadt bli.
Förmörkas sol! En härjningspest låt öda,
Från gudars lugn till minsta fågels hopp!
Förgås de foster må, som alla rnödräf* föda,
Tills jag min hämd fått fylla opp!
Du tid, som varit har, som är, och än skall ila
På seklers axlar kring i evigheter ner!
O tid! på dina vingar hvila!
Se det, som förr ej skett! Se det, som mer ej sker!
Men ack, mot dessa små en dolk Medea väpnar?
O Heakate! slit känslan ur min barm!
Jag vill se bort: för du min arm!
Sof modern, och stot till! . . . jag häpnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
