Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Första afdelningen - Första inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simeon.
Min Ömma mor!
Magdalena.
Min son!
Simeon.
Det tillhör honom återbära
Ett lif, som är af dig ett lån.
Du ser, min ömma mor, du ser de grymma öden,
Som hota nu min framtids dar.
När hjertat allt förlorat har,
Ar Gud dess hopp, - och sedan döden.
Hvad har jag brutit dig imot?
Skall hellre jag från romarns fot
Bli kastad för en lejoninna,
Än i din modersfamn försvinna?
Det fordras ju ej många år,
För detta lif att afsky finna;
För detta lif! - jag här bland brott och fasor går,
Och skådar blod på jorden rirma,
Och viggen sorn från himlen slår,
Och . . . men jag ryser - Gud! . . . hvad - grymma!
dig inbilla?
Jag? detta hjerta... jag? - nej, säg mig intet mer .. .
Hjelp! mina sinnen sig förvilla ...
Med dolken i sitt bröst jag henne stupad ser,
Och hjertat, hvarur blodet floder,
Jag tiger-rasande föröder,
Och röken kring mitt hufvud far.
Från mina läppar ... ah! en afgrund öppnad blifver ...
Jag, modermördare, jag dit min tillflykt tar.
Magdalena.
En tillflykt, mera ljuf, min ömma famn dig gifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
