Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De galne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’» -! 7
<jO <
Nu blixtra eldar fram ur ögon, hvilka brinna
Med rysliga begär.
Nu, lika vilddjurs blod, på kindren tårar rinna,
Han ryter, tänderna mot sina fjättrar skär.
»Jag får ej skada mer - hvad jag olycklig är!»
Han är det - prisad stor och snille,
Som mäktigt tryckt den svage ner,
Och hellre åt en slump sitt offer tända ville,
Än tro den Gud, som, då han djup och himlar ser,
För menskan är en far, och sparfven föda ger.
»Fly, ånger, ur min själ tillbaka!»
Igenom gallret blixtar spraka.
Vid hvalfvens återskall,
Hvad tordöns knall!
Och desse rasande
I bojor h vin ande !
Och ifrån templet stenars fall!
Eadd, blodig, feg, han ropar åter:
»Ah! ingen Gud . . . hvem räddning ger?»
An ljungar mer, än dundrar mer.
En uf sin hemska röst ur klyftan höra låter;
Vid denna röst han faller ner,
Och stapplar: «du är Gud!» - och bäfvar och tillber.
Och fraggan från hans mun en pest kring hvalfven
viftar.
Och hämdens spöken fly: hans anda dem förgiftar.
Rys, yngling! rys, förförd att tveka
Om Gud, örn straff, om evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
