Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De galne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
På stränder talat om hvad öden han erfarit,
Bedragna hopp och forna sälla dar.
Ack! Karitas ej känt Selana,
Selana ej sin Karitas.
Hvar annan söka de och irra lifvets bana,
Som på den sakta flod af storm en härjad vass.
Ner i den mörka dal, för sorgsna hjertan danad,
Kring hafvets mulna strand en flicka häftigt går;
Dess anda ångar blod, och hennes väg är banad
Med törnen i förtviflans spår.
De grymma samvetsqval i hennes blickar brinna,
(Hvad börda brottet är!) Nu hon, ej vild, men öm,
På stranden sätter sig, ser vågorna försvinna,
Och sjunger under tårars ström:
»Sof i mitt sköt - fastän bedragen -
Hvar är han, som sig nämt min vän?
Af gladan blef en dufva tagen,
Och dufvans make kuttrar än!
Du vaknar, ser på mig och gråter,
Förförande, liksom din far.
Det är hans blick ... sof! - annars åter
Jag i min famn bedragarn tar.
Om dufvan blott han öfvergifvit,
Men hvarför hata ungarne?
Utaf din mor du . . . mördad blifvit,
Der vassen vaggas suckande»))
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
