Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af år och lagrar böjd, vid grafvens branta rand,
Med Johan störta sökt monark och fosterland.
En kung, som ser förut sitt rikes snabba fara,
Får ofta glömma bort sig vän och men ska vara.
Med Sturen och hans son jag Johan fängslat har;
Men Johan är min bror, och Gustaf var hans far.
Välan! inför mitt folk jag honom frihet skänker.
Gör nåd ej mer än straff, om hjertat ädelt tänker?
(Till Göran Person.)
For honom hit. . . .
Göran Person (i det han går:)
Min kung!
Erik.
Augustus ej med blod
På Cinnas uppror vann, men genom ädelmod.
Andra scenen.
De förre. Erik.
Höjd på min faders tron till kung for detta rike,
I vanten, svenske män, att få i mig hans like.
Med så förmätet hopp jag mig ej smickra kan:
Blott i att älska er är jag så stor som han.
Må jag med Gustafs tron den kärlek ock få ärfva,
Som han i fyrti år af er sig hann förvärfva!
Må prinsar af hans stam i alla tidehvarf
Med Wasas spira få så dyrbar skatt i arf!
Jag går dit äran mig med krigsbasunen kallar,
Att resa vårt ståndar på Danmarks stolta vallar.
Jag skänker ingen fred, gör ej på kriget slut,
Förr än jag ur dess sköld ryckt svenska vapnet ut.
Mitt öde ovisst är, och i försynens händer,
Om mer ikring min tron jag skådar Rikets Ständer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
