Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Andra scenen - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Ty ega dig till kung, det är att lycklig vara.
Vi såleds ej förmå åt dig belöning ge;
Men det är gudars lon sitt verk att lyckligt se.
Kan kronan kallas tung och spiran svår- att föra,
När kungar ega makt att rnenskor sälla göra?
Men vilja då man kan, och göra då man vill,
Det är en medfödd dygd, som blott hör Wasar till.
Tredje scenen.
De förre. Johan. Göran Person.
Erik (reser sig upp).
Träd, hertig, till en vän, som dig med fröjd förlåter,
Och gif mig Gustafs son med Gustafs hjerta åter.
Jag tvingar norden snart till att förena sig;
Månn’ jag ej tvinga kan en bror att älska mig?
Den tid som är förbi, allt hvad som händt jag
glömmer;
Det ej monarken är, men Wasa blod, som dömmer.
Hvad! utan kronans glans du ej berömd dig tror?
Ditt fosterland har krig: prins! kan du ej bli stor?
Gack på dess oväns fält att ärans lagrar skära;
Men upphör mot din bror försåt och afund nära.
Bör agg och egen vinst få dväljas i din barm,
Då Sverge kräfver ut sin rätt till Wasars arrn?
Ett ord, och det är nog: vill du på denna dagen
Som svensk mig löfte ge att lyda mig och lagen,
Att vara värdig son af en odödlig far?
Omfamna då din kung, han dig förlåtit har,
Jolian.
På så oväntad nåd jag iner ej vågar svara,
Än tiden torde bäst min oskuld uppenbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
