Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Första scenen - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Johan.
Min kung?
Stenbock.
Af hvilken du så nesligt fängslad var.
Du lida sådan skymf? och hvad som är än mera.
Om Erik lefva skall, tänk aldrig få regera.
Och vägen till en tron ej tveksam svaghet tål;
Man måste vågsam bli att ernå stora mål.
Låt allt i tysthet ske, och verlden sedan drömma,
Hur Erik slöt sitt lif. Man nog lär honom glömma,
Då upphöjd på hans tron med nåd du spiran bär.
Ett storverk af en kung hans fel begrafva plär.
Om än en prins med blod förvärfvat har sin krona,
Hur lätt kan ej hans makt ett tvunget steg försona?
En nådig blick, ett verk, som menskligt är och stort,
Gör att man glömmer bort det onda han har gjort.
Sjelf Rom, i bojor smidt, sin Cesars våld förlåter,
Då vid Pompeji graf han faller ner och gråter.
Gack, prins! fyll opp ditt värf. Se, segern rustar sig.
Regera! tron och hämd och lyckan kalla dig.
Johan.
Välan, min vän! blif qvar, att här mitt väl bevaka;
Och jag till lägret går, då Erik rest tillbaka.
Jag ser det kostar blod; men allt deri består,
Att mörda på en dag, och herska flera år,
Andra scenen.
Johan. Stenbock. Märta Lejonhufvud.
Märta Lejonhufvud (kommer häftigt in och
faller för Johans
fötter, som strax reser
henne upp,)
Ack! prins ... för himlens skull, . jag kan ej . .’. ack!
försvara.,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
