Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Andra akten - Andra scenen - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Märta Lejonhufvud.
Min kärleks vår? Ack! prins, jag sedan mer erfarit.
Jag mins dess eld, som brud, hur ljuf och stark han varit;
Men rätt hvad älska är, min prins, om du mig tror,
Det kände jag ej förr, än just då jag blef mor.
(De gå.)
Tredje scenen.
Stenbock.
När lyckan icke vill, man fåfängt sig bemödar
Att söka henne opp. Hon har bland svärd och dödar
I grymma vapenbrak så länge flytt for mig,
Och nu, hur blid och snabb tycks hon ej visa sig.
Ej i en Persons fall jag blott min hämd får nära,
Jag svingas äfven opp till lika höjd och ära.
Ju mer min önskan nås, dess mer jag våga skall. . .
Men om jag lycklig blir, sker det på Eriks fall?
På Eriks? Min monarks, som nyss mig lifvet skänkte,
Då jag till döden dömd på döden endast tänkte!
Hvad är, som i mitt bröst med ovant qval sig rör?
Hvad? hjertat flämtar . . . Gud! en dunderröst jag hör:
Förvägne! vet, jag hämd åt mina smorde gifver,
Fast lasten för en tid af lyckan gynnad blifver;
Vet, att en Gud är till-jag fasar . .. håll, barbar!
Dock jag på lastens väg ej, nånsin vandrat har:
Det första steg man gör plär alltid kosta smärta;
Det andra, mera lätt, ger hårdhet åt ett hjerta;
Det tredje, mindre ömt, gör blott ett lindrigt sår;
Man sedan vägen fritt och utan känsla går.
Men se, hon kommer nu att hjeltens dygd försöka:
Jag hennes fruktan mer, än hennes hopp vill öka,
Lidner. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
