Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Tredje akten - Fjerde scenen - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Sture (drar värjan).
E^vad strax? Välan: se här!
(som hindrar Sture, till
Stenbock).
Gack ! (till Sture.) Vill du dö i dag, skall jag dig med-
len lära.
Sture.
En tapper död är mer, än lifvet utan ära.
(Till Stenbock, i det han går.)
Fly, vekling, från min syn. Jag dig ej straffa vill,
Min arm för ädel är: det hör en bödel till.
Femte scenen.
Sture.
I gamle svenske män, på hvilkas stoft jag träder,
Hvad söner alstras nu utaf så tappra fäder!
Är äran död med er? Har allt sitt tidehvarf?
Får man blott hjeltars namn, ej deras dygd i arf?
Men stod jag icke här och tåligt syntes höra,
Hur man sig smickra djerfs att Sturens bröst för-
föra.
Hvem? mig? förmätne, nej, jag skulle med ditt blod
Din djerfhet plåna ut; och dpck jag tålig stod?
Hvart går jag? till en kung, som nyss min dödsdom
skrifvit?
Till dig, min ömma mor, som ock min ovän blifvit?
Men nej! för min skull blott du ärans röst ej hör;
En mor skall vara svag, hon allt förlåtas bör.
Jag vill ej gå, men här, med oskuld vid min sida
Och ögat lyft åt skyn, på ödets domar bida,
Se molnen utan skräck, och, när dess viggar slå,
Med Sverges sista dygd till mina fäder gå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
