Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Fjerde akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Catharina.
Förmätna! håll! min Bön . . ,
Märta Lejonhufvud.
Hvi har du icke mor för flera söner blifvit?
Jag alla åt min hämd till offer skulle gifvit.
Mig himlen tvänne gaf, och detta barnets far
Med dolken som du ser dem begge mördat har;
Och samma dolk skall jag i detta barnet trycka,
Och slita lem från lem, från stycke stycke rycka,
Till dess jag hjertat fått, och då till Erik gå
Att söndertrampa det, och till hans fötter slå;
Och hvad som öfrigt blir imellan korpar skifta,
Och kring moras dess stoft en stormig midnatt hvifta.
Ah! Du är Eriks son.
(Vill sticka, då drottningen fattar i hennes arm.}
Catharina.
Hjelp! Vakt!
Märta Lejonhufvud.
O drottning, vet,
Ditt välde tagit slut, din tron är uselhet.
Catharina.
Hvad är en kungatron imot ett modershjerta?
Gif mig mitt barn . . . mitt barn! haf ömhet med min
smärta;
Du sjelf ju varit mor.
Märta Lejonhufvud.
Det namnet gaf mig mod!
Dö! (vill sticka).
Catharina.
Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
