Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Åttonde scenen - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Stenbock.
Men, prins . ».
Carl.
Tig! - Stolta slott,
Du, som inom din borg en Gustaf hysa fått,
Du ser hur lasten sig kring dina murar samlar,
Och krossar ej dess barn, och öfver gruset ramlar!
(Går till Erik.)
Olycklige monark!
Catharina.
Mitt barn! . . . det dör . . . barbar!
Carl (.ger henne Gustaf).
Här, drottning, är din son, och här ser du hans far.
(Visar på sig.)
Catharina.
Nej, I bedragen mig ... hur himlen sig förbarmar!
Sträck mot din moders hals, sträck dina späda armar.
Jag svär det är min son: . . . men, min gemål, du dör.
Märta Lejonhufvud.
Gud!
(Folket bakom teatern.)
Lefve Johan!
Carl.
Hvad? ett fröjderop jag hör?
Nionde scenen.
De fÖrre. Johan (följd af Ständerna).
Johan (löper förtroligt mot Carl,
att omfamna honom.)
Min bror, i största sorg jag glädjen njuta vågar,
När. .,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
