Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Catharina (till Carl).
Mitt barn du gråta ser,
Som i sin faders namn hans blod af dig nu ber.
Stenbock.
Är detta, prins, den lön för trohet du bereder?
Det är från kungar blott sitt ursprung otack leder:
I nöden lofvas allt. Man mened straffa plär,
Hos tiggarn nedrigt det, som stort hos furstar är;
Blott kungar bruka oss: ack, hvilka trogna vänner!
En gunstling ej det språk, den tjusnings-dvaldryck
känner
Som icke slösas då. Allt genom dem ock vinns,
Ty ingen smickra kan så lyckligt som en prins.
Men när i deras tjenst vår tid och dygd försvunnit,
När vi oss samvetsqval, de tron förvärfva hunnit,
När folkets bittra skrän till verldens domstol nått,
Skall resten af vårt blod utplåna deras brott.
Carl (kysser Gustaf).
Han skall få hämd, din far.
Stenbock.
En eld mig redan bränner;
Jag hatar allt, och hat. . . sjelf mot mitt upphof känner.
(Till Johan.)
Prins! i det afgrundsdjup, som öppnas nu för mig,
Min trohet blir belönt då der jag råkar dig.
Fort! kom , . , evighet!
(Han föres ut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
