Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Femte akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Sophia.
Jag tror det är min bror;
Men ack, hvad bryr mig nu min bror, och slägt och
vänner!
Jag älskar Sturen blott, och Sturen blott jag känner!
Hvar är han?
Gari.
Johan!
Märta Lejonhufvud.
Ack!
Sophia,
Man dufvan kuttra hör,
Och i en ödemark dess trogna maka för.
Har du ej älskat sjelf?
Märta Lejonhufvud.
Mitt barn! o höjd af smärta!
Sophia.
Min mor, är jag ditt barn, bevis ditt modershjerta:
Se min förlofningsring jag på mitt finger bär,
Och dock . . . men är det sant, att Sturen mördad är?
Men har han ingenting åt sin Sophia gifvit?
Jag måste se ... (går med snabba steg till hans lik.)
Barbar! så känslolös du blifvit.
Den minsta trohetspant ej öfverlemna mig!
Ack, Sture! det är hårdt. - Jag förolämpar dig . . .
Se här! (finner en dolk.)
Du trogen var! Förlåt mig, ömma maka!
Jag bröllop fira vill! (vill sticka sig.)
Carl.
Håll hennes arm tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
