Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ode till finska soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
Att lif och gods for Sverge våga,
Och krossas förr, än lefva träl:
Kom! att med lika välde råda;
De stamma ju från lika blod.
Det ovant är en svensk att skåda,
Och icke skåda dygd och mod.
Nej! likna dig: var stor, bryt egennyttans bojor.
Vet, med din oväns blod din skymf utplånas bör:
Förrädarn ger han slott och bränner dina kojor.
Hör mensklighetens röst, om du ej ärans hör.
Se modern i ett blodigt sköte
Sitt späda barn ur vaggan tar,
Och svimmar vid de tigrars möte,
Som rusa efter hennes far.
På klippans spets se gubben stannar,
En harpa darrande han för;
Han sina söner der förbannar,
Ber* för sin kung, och mördad dör.
Se Hangös usla folk, se och med blygd besinna,
Att under fredens lugn åt dig det skattat har.
Ack! skulle, olycksmor, du här din maka finna:
För barnet till hans tält, och ropa: »du är far!
»Med blod man våra åkrar sköljer,
»Oss hungern lemnat utan tröst:
»Det svärd du för vår ovän döljer,
»Kom, störta uti dessa bröst!»
Och om ej då han ögat vänder
Med hämdens blickar imot skyn,
Eyck svärdet ur hans fega händer,
Och mörda barnet för hans syn.
Räds! Hämden är en eld, den endast blod utsläcker,
Det folk man trampa tänkt, sin styrka känner re’n;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
