Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Uppfylle hon mitt bröst! - Och du, ö starka låga,
När hjelten tog sitt svärd i hand,
Att, sina fäder lik, sitt lif för Sverge våga:
O kärlek till mitt fosterland!
Åt skalden skänk, skänk den förmåga,
Som du den ädle gaf, mot fiender att tåga!
Jag sjunger Gustafs lof, och fred kring Målarns strand.
Hvem var det, som, då ödet väckte
Den eld, i askan länge brann,
Sin arm så gudalikt utsträckte,
Att hon försvann,
Och lågorna med lågor släckte?
Ack, Gustaf - det var han!
Hvem var det, som, då forsar strömmat
Utaf en slagen oväns blod,
På fältet ljungande så ömmat,
Att menskligheten der har rest hans ärestod;
Som viggbeväpnad kunde gråta,
Då vid sin fot han rofvet fann,
Och hämna segern, och förlåta?
Ack, Gustaf - det var han!
Så samma moln, som åskor kastar
Och härjande kring rymden far,
I rika regn sig gjuta hastar:
Och man förgäter olycksdar.
Europa! i din barm har blod ej strömma hunnit,
Och himlen icke ropat: nog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
