Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glömskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
0 ärelystnans slaf! hvad fåfängt hopp dig gläder!
De stöder Csesar fick, i öknar ramlat kull.
Nej! himmelskt lycklig den, på dygdens bana träder
För dygdens egen skull.
Dygd! höga känsla! dygd! att mig ej menskor minnas;
Men måtte jag en gång få kunna göra godt!
Det är tyranners graf, på hvilken marmor finnas;
På dygdens - mossa blott.
1 ynglingar, som nu i Gustafs fotspår striden!
Begär till menskors väl och fosterlandets röst,
Långt mer än lagerns prakt, långt mer än pyramiden,
Upplifve edra bröst.
Hvart? kring ett blodfullt haf skall jag hans vålnad söka?
Har jorden gömt hans stoft för fasor och besvär?
Nej! uti etherns rymd’, att stjernors antal öka,
Se Hogenhusen* är.
Hur eldas nu mitt bröst! I hjeltar! till hans ära
Jag helga lyran tar, som bard, och svensk, och fri.
Att sjunga stora män, åt dem att offer bära,
Ar deras like bli.
Men båta sång och mod? - O mer än hårda öden!
En gång, en gång får dygd med brottet lika del;
Och glömskans svarta moln kring grafven breds, se’n
döden
Slöt lifvets sorgespel.
Tyranners vilda brott på ryktets vingar fara,
Och hämden deras namn till seklers afsky dömt.
Så, Christiern! äfven ditt skall glömskan länge spara,
Då Yngves re’n är glömdt.
* Hogenhausen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
